Kommunens historia

De områden som idag är Sävsjö kommun har en stolt, lång och rik historia bakom sig. Här presenterar vi ett axplock av dem.

Forna tiders Sävsjö kommun

Sävsjö kommun är rikt på fornlämningar, vissa av dem är daterade så långt tillbaka som bronsåldern för cirka tretusen år sedan. Inom kommunens geografiska område kan du hitta gravfält- och gravhögar, stensättningar, resta stenar och runstenar. Forntidens minnen visar på en rik historia i hela det området som idag är Sävsjö kommun, kanske fanns det här centrum för gamla hedniska kulter.

Biskopsbo gravfält - från stenåldern till idag

Ett exempel på en miljö där olika tiders generationer har lämnat spår efter sig är Biskopsbos gravfält utanför Vrigstad. I området finns 36 högar, 18 runda stensättningar, fyra domarringar och tre resta stenar. Många stenyxor har hittats runt gravfältet.

Västragårdsstenen

Jönköpings län är i sin helhet rikt på runstenar och fornlämningar. På Västraårds gravfält, nära Komstad och cirka tre kilometer från Sävsjö, finns flera fasta fornlämningar, som stensättningar, gravhögar och resta stenar. Den mest kända och uppseendeväckande är en runsten kallad Västragårdssten. Runstenen är av grågranit och närmare tre möter hög. Därmed är den ett av Smålands ståtligaste runmonument.

På kommunens webbplats för evenemang, aktiviteter och turism visitsavsjo.se kan du läsa mer om vilka runstenar, gravfält och andra fornlämningar som finns i kommunen.

På bilden: Västragårdsstenen utanför Sävsjö.

Västragårdsrunsten på ett fält utanför Sävsjö

Utsiktsberget Grönskulle finner du i trakterna kring gränsen mellan Jönköpings och Kronobergs län, 4 kilometer sydost om Hjälmseryd och 2 kilometer söder om Rörvik i det som länge var Hjälmseryds socken. Här får du en vacker utsiktsplats, omgärdad av gölar, vattendrag och skogar, som är väl värt ett besök.

Sedan urminnes tider har det i Hjälmserydstrakten talats om häxor, troll och trolldom vid berget, och det kanske inte är så konstigt. Grönskulle har varit en plats för hedniska kulter och även där den gamla läran kan ha levt kvar redan efter kristendomens intåg i Sverige. Spår av en offerkälla finns nämligen kvar på den nordvästra delen av berget. Enligt gamla rättegångsprotokoll kan vi utläsa om en piga som umgåtts med självaste älvakungen på Grönskulle.

Källa: Hembygdsbok för västra och mellersta Njudung från 1961.

En ny lära

På 1000-talet nåddes Småland av den nya läran, kristendomen. Likt det fanns en skepticism när smålänningarna skulle gå över till den lutherska tron var det inte helt självklart att smålänningarna skulle överge asatron till förmån för kristendomen. Men i början av 1100-talet hade de flesta blivit kristna.

Smålands apostel Sankt Sigfrid

Sankt Sigfridskälla ligger på Vallsjöns södra sida och har fått sin namn efter helgonet och missionären Sankt Sigfrid som verkade i Småland under första hälften av 1000-talet. Sägnen berättar att Sankt Sigfrid, på sina missionsvandringar bland de hedniska smålänningarna också kom till byn Vallsjö. I byn blev han inte särskilt väl mottagen, inte ens dryck ville byborna ge honom. Besviken och missmodig föll han på knä på en stenhäll strax ovanför sjökanten och bad till Herren. Och se, strax sprang en källa upp framför honom och han kunde dricka sig otörstig. Om skålgroparna i den numera mossklädda stenen berättar sägnen att de är märken efter Sankt Sigfrids knän, då han bad så intensivt efter vatten.

Sannare och säkert mer vetenskapligt är nog att skålgroparna eller älvkvarnarna som de också kallas, knackats ut. Om funktionen för dessa gropar vet man inte särskilt mycket, bara att det hade någon form av magisk betydelse. Kanske att offra i eller att smörja in med ämnen av olika slag.

På Eksjöhovgårds slott (idag är slottet numera mer känt som Eksjöhovgårds slottsruin) har flertalet kända ätter tillbringat sin tid, den yngre Stureätten (grenen Natt och Dag), Lewenhaupt, Wrede och De la Gardie. Slottet och dess ägor har genom åren undergått flera ombyggnationer men mer än ofta även försök till ombyggnationer.

Vi stöter på namnet Ekesio för första gången i Cecilia Elofsdotters testamente runt år 1287. Cecilia som var gift med lagmannen Magnus Karlsson i Värend, kan läsas testamentera olika gåvor och delar av gården.

Stureätten

Cirka 130 år senare hamnar Eksjöhovgård i den yngre Stureättens ägor. Enligt traditionen sägs byggnaden ha varit Sten Stures jaktslott. Njudung utgjorde tidigt ett geopolitiskt område för Sturarna. Området kan därmed ha varit en strategisk utpost i söder. Den yngre Stureättens tunnades ut efter Sturemordet 1567 då Kung Erik den fjortonde beodrade morden på Svante Sture den yngre och hans två söner, Nils och Erik. När den sista i Stureätten Svante Stures dotter Anna Margareta dog 1646 gick istället slottet med dess ägor såsom gårdar och torp över till släkten Lewenhaupt, närmare bestämt till fältmarskalken Carl Mauritz Lewenhaupt genom Svante Stures hustru, Ebba.

Stureätten (grenen Natt och dag) är dock förevigad genom Sävsjö kommuns kommunvapen i både form och färg.

Lewenhaupt och de la Gardie

Carl Mauritz Lewenhaupt påbörjade byggnationen av en bostad i tre våningar av sten med två flyglar. Ätten Lewenhaupt drabbades dock hårt av Karl XIs reduktionsreformer under 1600-talets senare hälft och kunde därför inte genomföra tillbyggnaden fullt ut.

När Magnus Julius de la Gardie (inte att förväxla med den tidigare Magnus Gabriel de la Gardie) tog över slottet på 1730-talet under den så kallade frihetstiden i Sverige fortsatte han ombyggnationen. De la Gardie förändrade dock vissa av Lewenhaupts byggnadsplaner, bland annat fick slottet under den här tiden ett koppartak.

Slottet blir en ruin

Efter De la Gardies död 1741 föll sedan slottet i glömska. Inte bara var Sveriges stormaktstid i Europa över men det ordentliga avslutet var när Sverige förlorade Finland i krig mot Ryssland i början av 1800-talet. Gustav den III avslutade med sin statskupp år 1772 frihetstiden men förlorade själv livet år 1792 av Anckarströms skott. Det skulle dröja ända fram till 1900-talets tidigare hälft innan det påbörjades ordentliga restaureringar av det som fanns kvar av slottet. Passa på att göra ett besök i Eksjöhovgårds slottsruin och upplev historiens vingslag.

Källa: Tre socknar, Sävsjö stad del II, 1970.

Komstad, som ligger längs Sävsjö häradsväg är ett av de områden där vi vet att människor har rört sig och bosatt sig under flera tusentals år. I närheten finns Västragårds gravfält med flera fasta fornlämningar som stensättningar, gravhögar och resta stenar. Den mest kända är runstenen kallad Västragårdsstenen som är runt tre möter hög, ett av Smålands ståtligaste runmonument.

Aktiviteten i området kan förklaras av byns centrala läge i det som då kallades för Västra härad och genom byn rör sig ån som har sitt utrinningsområde i Lagan. Vattenkraften har varit central i Komstad, och har hjälpt till att driva kvarnen, sågverken och smedjan.

Ting och häkte

I Komstad hölls även ting för området Västra härad mellan åren 1734-1909 innan det flyttades till Sävsjö. År 1825 byggdes även ett häkte där de åtalade satt under tingsförhandlingarna. Om det ville sig så kunde det sluta med avrättning på galgabacken inte så långt utanför tinget. Du kan läsa mer om galgabackens historia och plats på visitsavsjo.se. Häktet har renoverats och finns kvar än idag.

Komstad Kvarn

I Komstad har de boende tagit fasta på närheten till ån och vattenkraften. Kvarnverksamhet har troligtvis funnits i området mycket länge men den nuvarande kvarnen byggdes år 1871. Komstad Kvarn återspeglar hur en by kunde se ut i i slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal. Lanthandeln har kvar sin inredning och en del varor från tiden innan den stängdes år 1975. Ramsågen från 1871 drivs med vattenhjul som förr i tiden. I bymiljön ingår till exempel kvarn, cirkelsåg och kvarnstensgjuteri.

Komstad är klassat som riksintresse för kulturmiljövård.

Sävsjö växer fram som stad

"När järnvägslinjerna drogs genom landet under 1800-talets andra hälft, växte det ena stationssamhället efter det andra fram invid banorna. Ett sådant var Sävsjö", skrev Elna Nilsson i boken Sävsjö, ett samhälles liv och utveckling vid stambanan.

Sävsjö kommun och Sävsjö stad har fått sitt namn från närliggande Sävsjö by, lokaliserad vid Sävsjön. Under 1600-talet var Sävsjö by känd som tingplatsen för Västra härad, fortfarande bär gårdarna och platser i området fortsatt på minnen av tingsplatsen, exempelvis i namnen Kistegårdsområdet och Skrivaregården.

Den södra stambanan byggdes från Malmö till Nässjö i mitten av 1800-talet. Tanken var att ett stationshus skulle ligga vid Sävsjöns östra strand men byns invånare uppskattade inte tilltaget. Järnvägen hamnade istället mer österut, och ett stationshus byggdes istället vid ån på gränsen mellan Norra Ljunga och Vallsjö socken. Vid den här tiden, fanns det även en viss konkurrens mellan de båda socknarna.

År 1864 stannade det första tåget vid stationshuset i Sävsjö. Snabbt tillkom bostäder, affärer och olika verksamheter runt järnvägen i Sävsjö som sedan växte fram till ett municipalsamhälle.

Efter stora förberedelser bildades slutligen Sävsjö stad den 1 januari 1947 av socknarna Vallsjö och Norra Ljunga.

Källa: Sävsjö, ett samhälles liv och utveckling vid stambanan, 1998, Elna Nilsson.

Per Schultz - en Sävsjöprofil

Per Schults (1878-1962) var född i Skepparslövs församling i Skåne och kom som nyutexaminerad folkskollärare till Sävsjö 1899.

Att hans första och enda verksamhetsplats kom att bli Sävsjö var något av en ödets nyck. Han berättade gärna om sitt första intryck när han stigit av tåget: Härifrån måste jag komma så fort som möjligt. Det blev alltså inte så; här stannade han hela sitt liv och för det kan Sävsjö skaffa sig lycklig.

Det var han som arbetade fram skolan i Hultagård och som såg till att Torsets skola fick heltidsläsning. Han verkade för att föra samman dåvarande arga sockenkonkurrenterna Vallsjö och Norra Ljunga men på den punkten var det mer hårdarbetat. (Inte förrän 1947 blev den drömmen förverkligad då Sävsjö fick sina stadsrättigheter).

Det var han som ordnade så att Sävsjö fick sin praktiska skola som sedermera blev Sävsjö kommunala realskola.

Att de båda folkskolorna Vallsjö och Tegnérskolan byggdes var hans förtjänst. Men även utanför skolan gjorde han betydande kulturinsatser. Han startade Sävsjö föreläsningsförening 1903 och blev dess ordförande i på dagen 50 år. 1922 var han med och startade Sävsjö Hembygdsförening och blev dess förste ordförande. Trädgårdsintresset resulterade i att en trädgårdsförening kom till. Även det kommunala fick hans kraft och han var bland annat municipalnämndens ordförande under flera år.

De senare åren av hans liv ägnade han sig åt att nedteckna Sävsjös historia som sedan överlämnades till Sävsjö stad och nu har kommit ut i tryck, tillgänglig för en intresserade allmänhet och naturligtvis ett ovärderligt dokument från en tid som varit men som också speglar dagens Sävsjö.

Källa: Ur en artikel från Smålands Dagblad 1962 och redigerad av Bertil Zettergren, ordförande för Sävsjö hembygdsförening.